Insåg att jag helt glömt bort att uppdatera denna sida så jag gör väl ett försök....

Lillis har varit in på dem första utredningsdagarna nu och de gick väl så där. Lillis klarade inte ens första steget. Men ska in å träffa Hab till vevkan å höra vad dem säger om allt. Hoppas verkligen inte att dem tänker lägga ner utredningen för oss känns det iallafall viktigt att dem fortsätter så vi kan få vardgane att fungera. Denna vecka har han liksom verkligen varit överaktiv och det sliter på oss som familj.

Jag å fina J har verkligen det perfkta livet tillsammans just nu, vi planerar lite för framtiden å jag kanske snart har en massa överaskningar att tillkännage........

Jag är så sjukt glad över att jag har världens bästa vän som dessutom bor granne med oss hon ställer alltid upp i vått å torrt! såna vänner är verkligen guld värd....

Det har varit jäkligt tufft ett tag nu om jag ska vara ärlig. Det har varit tufft ekonomiskt, familjelivet, psykiskt, fysiskt och  tufft med jobbet. Men nu börjar jag se ett ljus igen. Ett ljus som jag alltid hoppas kommer finnas kvar även då allt är som mörkast igen....

Jag är så jävla glad att jag kan från å med nu säga Hej då till det förflutna och Hej och Välkommen det nya! Jag är så sjukt glad att jag hade lyckats spara ihop en slant så att det täckte den sista räkningen som hade med dig att göra. Så jävla glad att kunna lägga allt skit bakom mig istället för att små betala lite då och då. Nu är du Officiellt ute ur mitt liv så nu kanske du kan lägga ner allt  jävla skitsnack du för bakom min rygg? Seriöst jag börjar att tröttna på det! Det har gått över ett år!

Det har varit tufft ekonomiskt men jag har klarat av det!

Om inte detta var nog i mitt liv just nu så ska Liten sövas till veckan för diverse undersökningar. Åh ja jag oroar mig fast han varit sövd ett antal gånger förut. Jag vill bara att allt ska bli bra men ändå så dyker det upp flera orosmoment angående liten hela tiden... Blir så jävla besviken på mig att när jag tycker det blir för jobbigt då vill jag inte ha nån i min närhet men jag vet innerst inne att det är då jag inte ska skjuta undan folk utan låta dem bara vara i närheten. Men ibland är just den närheten så jäkla jobbig, Vad ska man säga? Vad ska man göra för att vara trevlig å låtsas som om allt är bra? När jag egentligen bara vill skrika rätt ut???

För ärligt..... Allt är jobbigt just nu, Det ekonomiska har varit tufft men är på väg åt rätt håll. Allt det känslomsssiga är käpp rätt åt helevete. Jag har allt jag vill ha så jag borde inte gnälla. Men det är jobbigt att se att jag sårar dem i min närhet. Men tror mig jag försöker verkligen göra det bästa av allt, men ärligt jag misslyckas...

Vissa av er kommer känna er mer träffad än andra ta åt er för detta är mitt Förlåt!!!

Jag är iallafall jävligt glad över att älskade fina J kommit in i mitt å litens liv. Även om jag önskar du hade kommit in för länge sedan. Då kanske allt hade varit lätatre. För mig å Liten betyder du mycket.

Jag ser på vårt förhålalnde på ett helt annat sett än jag sett på nått förhållande, på något vis så känns det som jag mognat på mig en hel del.

Och det viktiga är att vi är Överens om att allt måste få bara vara som det är. Det är tufft med liten ibland, det är jäkligt tufft att ha dig på avstånd, men även om vi har mer eller mindre dåliga dagar då ingen av oss känner sig på topp så kommer alltid det där samtalet på kvällen med dem små orden som jag älskar dig & saknar dig... Just dem orden betyder mycket. Och att vi vet att vi MÅSTE ge oss tid, tid till varandra.

Ibland känns livet sjukt orättvist att man ska få ett barn med särsilda behov, för det är just det du har "skärsilda behov" men samtidigt så är man så sjukt glad över att just du kommit in i våra liv och för att du är just du. För oss är du speciell. Även om ingen dag är nån annan lik så är man ändå tacksam över att du finns! Du har oftast ett glatt humör och du charmar oss alla varje dag!  Men det har varit en lång och jäkligt jobbig resa ifrån den dagen då du kom in i vårat liv fram tills nu, och denna resa är inte slut ännu. Du är inte ens fyra år men har ändå varit med om så himla mycket, Allt ifrån att ha flugit helikopter när du var nyfödd för att opereras innan du ens var ett dygn gammal, du har haft dina strider med dina stackars öron, vilket visade sig efter nästan 2 år att du var grovt hörselskadad, du har problem med konentrationen och hur man är, du har slitit så ont av din mag och tarmsjukdom (men är nu i stort sett blöjfri) och du har inte språket som du borde ha (även om du kommit så långt på den biten nu! Vilket gör oss alla enormt stolta!) Du har trots allt alla dina motgångar här i livet alltid varit våran ögonsten, Kärlek i en liten förpackning som växer sig allt större för varje dag!Vi kommer alltid att älska dig!

Tänk att du blir fyra år i höst, tiden går så snabbt!

Jag älskar alla dina små avtryck du gör här i livet för oss. Vi blir alltid påminda att det finns en KasperBus i våra liv och livet känns som att det har en mening sen den dagen du föddes. Men vist ibland så känner man sig som en väldigt liten person som ska försöka få till allt med läkare... logoped... hörselvård... sjukhusbesök... provtagningar... dagis med mera, Men det finns gott om folk som ställer upp i vått och torrt och tillsammans så kämpar vi för att du ska ha det så bra det bara går! Det är jäkligt skönt att veta att jag slipper stå där ensam med allt och dessutom försöka få ihop vardagslivet med jobb. Utan alla er som hjälper till så hade det varit svårt att orka med allt, men tack vare er så går det!

För varje dag som går så ser man hur du utvecklas mer och mer och för varje litet framsteg så växer min stolthet över dig. Jag är så stolt  över dig att trots dina magproblem bliit så duktig på att säga till när du måste gå på toaletten. Att du har börjat att prata mer och mer det gör mig nog stoltast av allt! Och jag älskar att sitta titta på dig när du är inne i din egen värld som du  hamnar i ganska ofta. Jag undrar vad som försigår inne i din värd. Hur ser din värd ut när du fastnar inom den?  Jag älskar allt som har med dig att göra även om vi haft våra strider!

Men oron finns alltid inom mig vad kommer hända härnäst? För så har det känns ett tag nu att det liksom bara blir fler och fler saker som ställer till det när vi börjat att anpassa oss till nånting. Och samtidigt känner jag att nu får det fan räcka du har redan gått igenom tillräckligt i livet. Vi får helt enklet ta en dag i taget!

Men kärleken du ger oss gör det hela lite lättare att handskas med allt som inte allltid är så lätt!