Ibland känns livet sjukt orättvist att man ska få ett barn med särsilda behov, för det är just det du har "skärsilda behov" men samtidigt så är man så sjukt glad över att just du kommit in i våra liv och för att du är just du. För oss är du speciell. Även om ingen dag är nån annan lik så är man ändå tacksam över att du finns! Du har oftast ett glatt humör och du charmar oss alla varje dag!  Men det har varit en lång och jäkligt jobbig resa ifrån den dagen då du kom in i vårat liv fram tills nu, och denna resa är inte slut ännu. Du är inte ens fyra år men har ändå varit med om så himla mycket, Allt ifrån att ha flugit helikopter när du var nyfödd för att opereras innan du ens var ett dygn gammal, du har haft dina strider med dina stackars öron, vilket visade sig efter nästan 2 år att du var grovt hörselskadad, du har problem med konentrationen och hur man är, du har slitit så ont av din mag och tarmsjukdom (men är nu i stort sett blöjfri) och du har inte språket som du borde ha (även om du kommit så långt på den biten nu! Vilket gör oss alla enormt stolta!) Du har trots allt alla dina motgångar här i livet alltid varit våran ögonsten, Kärlek i en liten förpackning som växer sig allt större för varje dag!Vi kommer alltid att älska dig!

Tänk att du blir fyra år i höst, tiden går så snabbt!

Jag älskar alla dina små avtryck du gör här i livet för oss. Vi blir alltid påminda att det finns en KasperBus i våra liv och livet känns som att det har en mening sen den dagen du föddes. Men vist ibland så känner man sig som en väldigt liten person som ska försöka få till allt med läkare... logoped... hörselvård... sjukhusbesök... provtagningar... dagis med mera, Men det finns gott om folk som ställer upp i vått och torrt och tillsammans så kämpar vi för att du ska ha det så bra det bara går! Det är jäkligt skönt att veta att jag slipper stå där ensam med allt och dessutom försöka få ihop vardagslivet med jobb. Utan alla er som hjälper till så hade det varit svårt att orka med allt, men tack vare er så går det!

För varje dag som går så ser man hur du utvecklas mer och mer och för varje litet framsteg så växer min stolthet över dig. Jag är så stolt  över dig att trots dina magproblem bliit så duktig på att säga till när du måste gå på toaletten. Att du har börjat att prata mer och mer det gör mig nog stoltast av allt! Och jag älskar att sitta titta på dig när du är inne i din egen värld som du  hamnar i ganska ofta. Jag undrar vad som försigår inne i din värd. Hur ser din värd ut när du fastnar inom den?  Jag älskar allt som har med dig att göra även om vi haft våra strider!

Men oron finns alltid inom mig vad kommer hända härnäst? För så har det känns ett tag nu att det liksom bara blir fler och fler saker som ställer till det när vi börjat att anpassa oss till nånting. Och samtidigt känner jag att nu får det fan räcka du har redan gått igenom tillräckligt i livet. Vi får helt enklet ta en dag i taget!

Men kärleken du ger oss gör det hela lite lättare att handskas med allt som inte allltid är så lätt!